Saker dansen ger mig 2

Nya vänner.

När jag är ute på dansgolvet och buggar och foxar är jag mycket fokuserad. Jag har svårt att sätta mig ner och ta en paus och säger i princip aldrig nej när jag blir uppbjuden (om jag inte akut måste dricka vatten eller har ont eller något). Att prata samtidigt som jag dansar tycker jag stör upplevelsen och det säger jag då och då, vänligt men bestämt. Men jag småpratar väldigt gärna mellan danserna. På det sättet lär man snabbt känna många på ett ytligt, men trevligt plan. Som följare mest män, av naturliga skäl. Jag vet därför att det finns dansande ingenjörer, chaufförer, läkare, studerande, lärare, egenföretagare, mäklare, journalister, reseledare... ja, dansare av alla slag.

Vi är en blandad grupp också, många olika åldrar och andra intressen förutom dansen. Som skridskor, löpning, cykling, att spela gitarr, matlagning, ha ha... okej då, kanske jag inte känner till så många intressen vid sidan av dansen, för i ärlighetens namn snackar vi allra mest om dans, dans och dans.

Dansen har också gett mig goda vänner. Man hittar folk lite här och var som det helt enkelt är roligt och just enkelt att umgås med. Det fina gänget på bilden finns i Stockholm och vi har åkt många mil ihop det senaste halvåret för att dansa. Resorna efter den gladaste buggen och mest avkopplande foxen skulle bara vara hälften så roliga utan er. Jag har lärt känna personer genom dansen som jag aldrig skulle ha mött annars och jag värdesätter det väldigt mycket, just våra olikheter, men ändå likheter.

Många möten sker under en danskväll och många människor minns jag genom dansen. Det är inte för inte som det kallas just socialdans. Den ger oss inte bara nöjen, den ger oss ett fint sammanhang.