Därför har Arkipelag fel

Dansintresset vacklar på Åland, precis som i Sverige, säger hotell Arkipelags vd i en artikel av mig publicerad i lördagens tidning. Uttalandet har väckt reaktioner inom dansvärlden lokalt. Det är nämligen många som inte känner igen sig.

Dansens vänner lyckas locka över 100 personer att dansa en gång varannan vecka. Lindyhopgänget har försett många ålänningar med danskunskaper de senaste två åren. Onsdagsbuggarna på Alandica kör kurser och träffas varje vecka för att dansa. Utöver det finns det folk som gillar tango och salsa och de äldre folkdanserna. I Sverige finns en högst levande och blomstrande danskultur med stora gäng dansare som är beredda att resa över hela landet bara ett dansevenemang är attraktivt och rätt planerat. För att inte tala om böljande salsa- och swingdansgolv. DANSINTRESSET FINNS.

Det är därför inte rätt att säga att intresset för dans vacklar. Det är däremot sant att säga att intresset att dansa på Arkipelag i dess nuvarande form har minskat. Så i stället för att bara lägga ner hade man kunnat fråga sig, vad är det danspubliken vill ha?

I Sverige ser vi en utveckling där banden föryngras. Att sätta Soundway att spela i sommar på dansvåningen är därför inte fel, de har alla kvaliteter som ett modernt dansband har. För buggarna och foxarnas räkning skulle jag säga att man skulle kunna varva med mogen dans och moderna dansband. Utöver det borde man definitivt plocka upp lindyn och låta dem få en kväll i veckan eller varannan vecka. I stället för att bara lägga ner hade man kunnat fråga dans-Åland: Vad är det ni vill ha?

Och en annan fråga, hur skulle man kunna sälja in resor till danspubliken från öst och väst? Den finns och den reser gärna.

Vi ser arrangörer som surar över en publik som sviker. Det är inte sant. Publiken flyttar på sig utifrån vad som är mest attraktivt. Den som missar att ta reda på den här orsaken kommer att förlora kampen om publiken. Vi ser samma sak på dansstället Yesterday som skrivit en lång sur tirad om att vi dansare inte borde tycka och tänka om stället. Fråga i stället varför folk inte kommer längre och hur man kan ändra på det?

För danskulturen lever. Den svalnar inte. Den är glödhet. Tro mig. Jag har sett det.

Kommentarer

Populära inlägg