Upprop till dans-Sverige: Ge följarna något att jobba med från starten!

 Så här förvirrad blir man när man ska lära sig något nytt. Den förvirringen vill jag som följare ha mer av på kursdansgolvet. Det här är en uppmaning till dans-Sverige att ta följarna på allvar!

Kära läsare. Jag känner att jag måste lätta mitt hjärta från något som har stört mig länge nu. Det här inlägget riktar jag till hela dans-Sverige, till alla som ordnar någon form av danskurs och det jag har att säga är viktigt. Det handlar om att vi behöver rätta till och jobba med gamla föreställningar som stör och bromsar våra dansers och ytterst alla dansares möjligheter att uttrycka sig och utvecklas på dansgolvet. Det handlar om att ge följarna den uppmärksamhet och det fokus vi förtjänar. Nämligen lika stor respekt som den som förarna möter i olika kurssammanhang.

Hur många gånger har jag inte gått hem från en kurs med en känsla av att jaha, var det inte mer än så här? Jag har stått där och fått höra att bara jag tar mina steg så har jag gjort mitt, trampat mig igenom tur efter tur medan min danspartner har fått fundera sig krokig över hur han ska lära sig att reda ut nya turer. Jag har kanske fått en detalj att tänka på, typ att jag ska spänna mig mer, eller tänka på min hållning, ibland lite mer, men sällan särskilt mycket.

Men hej hela dans-Sverige! Jag är ivrig, jag vill lära mig, jag vill bli utmanad! Jag tror inte jag är ensam om det. Det finns idag ett stort glapp mellan den utmaning som förarna och följarna ställs inför under majoriteten av danskurser som ordnas. Det blir orättvist både mot följarna som betalar dyra pengar för att gå en kurs där de faktiskt inte lär sig så hemskt mycket (jag hårddrar nu, det hoppas jag att ni är med på, självklart görs bra saker också) och mot förarna som får kämpa som tusan med alla nya utmaningar och närmast känna sig okunniga, bara för att de får en så mycket svårare uppgift att reda ut än vad följarna får. Jag är trött på att gå på kurser där det bara är den manliga instruktören som pratar. Jag skulle önska att alla kompetenta kvinnliga instruktörer fick eller vågade kliva fram och ta samma plats, för det är två olika roller som ska drillas fram på olika sätt för att dansen ska bli bra. Ibland verkar det som att alla tror att det bara är en. Bara föraren är bra blir dansen bra, men i själva verket vet vi ju, var och en som dansare att det inte är så.

Tanken har slagit mig ännu mer efter att ha gått några kurser där upplägget har varit rätt. Den första foxkursen jag gick på hade vi till exempel genast delade grupper där följarna fick lära sig och öva sig i följteknik, avgörande för foxen. Förarna fick motsvarande genomgång. Båda kursdagerna under den helgen hade vi träning gemensamt och i delade grupper. Den typen av attityd borde genomsyra varje kurs. Självklart ska det finnas utrymme för genomgång av nya turer, för både förare och följares skull, men lika väl borde varje lektion innehålla tydliga utmaningar för både förare och följare att jobba med.

Det allra bästa exemplet jag har upplevt pågår just nu, det är nog det som motiverar mig att till sist skriva det här inlägget. Två studerande från Chile leder kurser i salsa och bachata som jag deltar i och redan på nybörjarnivån får följarna öva sig i tjejstyling, det ingår faktiskt i de allra första turerna vi gått igenom. Naturligtvis borde det ingå i grundnivån på alla danser, för det är ett område som kan ge så mycket och som tar tid att utveckla. Dessutom skulle det bli mer jämbördigt "kämpigt" att gå en danskurs ihop, något som jag tror är en lättnad också för förarna.

Min bild är nämligen att det finns ett allt för stort glapp idag där man som följare knappt lär sig någonting under de mer grundläggande kursnivåerna och att det först är på avancerad nivå som det börjar ställas krav, krav som då kan kännas stora för en del eftersom de inte är vana vid att blickarna riktas mot dem, jag känner att det är så onödigt att slösa all den tiden som går fram till dess genom att osynliggöra följarna på vägen, vi skulle kunna bli så mycket bättre tidigare!

Mitt förslag är att från starten lära ut snurrteknik, visa balans- och hållningsövningar och att ta upp turer där följaren förväntas improvisera. Allt det här finns i dag, men i för små doser. Det mesta jag har lärt mig som följare hittills har jag snappat upp på egen hand på dansgolvet, även om jag så klart också har fått goda råd.

För de goda råden finns, kunskapen och kompetensen hos dem som lär ut ifrågasätter jag inte. Däremot ifrågasätter jag den tradition som har lett till att följarnas utrymme och synlighet där på kursgolvet är satt i marginalen.

Detta är inte bara en rättvisefråga. Min övertygelse är att alla skulle vinna så mycket på det här, både förare och följare i mån av dansglädje. För en följare som har fått hjälp att hitta sin inspiration och sitt uttryckssätt är så mycket roligare att dansa med.

Reformen av de tankesätt som präglar dansvärlden har börjat. Men det går långsamt. Jag vill ge diskussionen en push i rätt riktning. Vi är alla fast i en bild av hur det har varit. Det är dags att våga bryta upp det.

För jag som följare vet att jag hade kunnat utvecklas så mycket snabbare om jag hade fått mer att bita i från starten, och då har jag även försökt klura ut på egen hand och med hjälp av många andra kunniga följare och instruktörer vad jag kan jobba på för egen del. Jag tycker dock att det perspektivet borde finnas med hela vägen och inte vara kunskap man får tillslängt till sig i all hast när man lyckas hugga instruktören mot slutet av lektionen. Så, bollen är kastad!


Vad tycker ni?

Kommentarer

  1. Jätte spännande. Min dotter har hållit kurser på nybörjar nivå tillsammans med sin dåvarande danspartner. I den konstallationen var det nog hon som tog mest plats vilket ledde till att upplägget på kursen blev väldogt annorlunda mot de traditionella kurserna (som jag antar att du syftar på). Något som var intressant att se var att dansparen blev oerhört mycket bättre på föra/följa men hade inte så många turer med sig från nybörjar kursen men när de avancerade till nästa nivå så lärde dem sig som en dans samt även damerna flera 50+ använde hela kroppen samt musikanpassade. Alla kämpade i början men i slkutändan hade vi skit kul. Tror att amn inte skall degradera människors intelligens utan förväntar man sig mer får man ju resultat.

    Spännande tankar.

    SvaraRadera
  2. Vad roligt att höra! Jag vet att det finns friska fläktar men mer behöver hända. Träffade faktiskt en vän som har valt att dansa lindy hop och boogie woogie för att hon har fått det här intrycket av buggen och foxen, hon är innerst inne väldigt sugen på dessa danser men stod inte ut med upplägget. Så det avskräcker tjejer från att gå på kurser. Jag har inte pratat med så många andra om ämnet och inte med henne tidigare heller, men jag tyckte det var en allvarlig sak som hände där, rentav till skada för återväxten inom dansen när det händer!

    Följarna degraderas ju också ibland för att det finns ett överskott av dem istället för att uppmuntras och belönas i att det uppenbarligen finns ett större intresse bland kvinnor än män för dansen.

    SvaraRadera
  3. Jätteintressant läsning! Jag känner så väl igen mig i det du skriver. Under många kurser jag gått så har jag tyckt att jag inte fått ut det jag velat. Fokus ligger till stor del på vad förarna ska göra för turer och följarna får gladeligen stå och "vänta" på sin tur. Hade jag läst det här inlägget för några år sedan hade jag tänkt på samma sätt som dig, men i dagsläget så har jag en annan syn på det.
    (Jag borde kanske också påpeka att mitt mål med dansen alltid har varit att utveckla mitt eget dansande, till stor del och tävlingar har alltid varit en trigger till dansandet)

    Hur man ser på detta tror jag till stor del beror på vad man har för mål med dansen. Ska men dansa för gemenskapens skull, motionen, tävling mm? Sen finns det ju mängder med anledningar varför man tycker att följarna får för lite fokus i kursverksamheter. Jag tror att förare över lag behöver mer hjälp och tid i de första stegen till att bli en bra danspartner. Mycket ska memoreras och det gäller att man gör "rätt turer på rätt taktslag". När jag började dansa så tyckte jag också att följarna fick för lite fokus och utmaningar men idag är jag så glad över att ha stått och nött grundsteg i många år. En bra grund gör resten så mycket lättare! Dessutom är det ju egentligen ingen som sagt att man inte får försöka sig på "nya" utmanande saker på egen hand. Titta på andra och inspireras. Sen är det bara att prova! En kursledare är ju ansvarig för att en så stor grupp som möjligt ska få möjlighet att lära sig så mycket som möjligt. Beroende på hur jämnbra deltagerna är i en kurs desto lättare blir det ju att göra en utmanande och rolig kurs, men det är inte det lättaste alla gånger.

    Till slut, Kursledaren ger dig verktyg att jobba med men det är du själv som bestämmer hur mycket du vill utvecklas (träna och utmana dig själv. Är man lite kritisk mot sig själv så kommer man på ganska mycket man kan öva på), Fundera över om du inte borde gå en svårare nivå på kurs för att få mer utmaning i det du gör (Personligen tror jag att det är bra att nöta mycket grunder trots att det inte altid är det roligaste. Man har igen det i längden), Testa föra och se vad du får ut av det (Jätteroligt och lärorikt), Våga ifrågasätt! (Instruktören kanske inte kan ge tips och tricks i storgrupp men fråga personligen), Varför inte bli tränare själv? (Du verkar ha många bra ideér, gör slag i saken och påverka kursinehållet så som du tycker det borde vara)

    Tack för intressant läsning av ett ämne som berhöver disskuteras!

    SvaraRadera
  4. Hej hej! Tack för dina tankar! Det är intressant att höra hur du har upplevt det. Jag håller med dig om att det är viktigt att nöta grunderna. Men jag tycker egentligen inte att det behöver säga emot att man lägger upp kurserna annorlunda. Både förare och följare skulle tjäna på att lära sig mer grundteknik innan alla turer matas in tycker jag eller egentligen parallellt med det. Mängdträningen i grundsteg tycker jag är just en sådan sak som man som följare och förare har ansvar för att skaffa sig utanför kursrummet faktiskt, på socialdansgolv eller hemma i köket, där har kurserna mer ett ansvar att ge feedback och korrigera när det blir fel så man kan rätta till det. Personligen har jag sökt utmaningar på olika sätt, genom vänner som dansat länge (exempelvis en väninna som dansar balett), genom att stå varje dag på en balansplatta, genom att titta på skickliga följare - kanske på dig :-D! - på dansgolvet, genom feedback från rutinerade förare, genom feedback på kurser och absolut får man vettiga generella råd på kurs, det är inte fråga om det.

    Men jag skulle uppskatta att det fanns mer inspiration och teknikträning från starten. Och att det hade funnits emr utmaningar från starten. Då tror jag också att följarna skulle slippa känna att de vill hoppa över grundnivåerna för att de har för lite att göra. Jag håller precis som dig med om att det är nyttigt att öva, öva, öva, nöta grunder, men att det samtidigt behöver skötas på ett annat sätt från kursledningens sida.

    Det där att föra finns på framtidskartan vill jag lova, men än har jag mycket kvar att jobba med som följare. Så instruktör? Inte än på ett antal år ;-). Tror jag har ett bra öga för förbättringar av upplägg och organisation dock!

    Dansa på och tack för goda tankar!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar

Populära inlägg