En nattlig drillning i salsa

N är en fena på salsa.
Jag har aldrig dansat det.
I helgen påtalade han det ironiska att vi båda lyckas vara bra på två danser var.
Men olika.
Han har salsan och bachatan.
Jag har buggen och foxen,
och så hoppar jag ju på bäst jag kan i lindyn.

Det där är väldigt hårddraget, han dansar både bugg och särskilt fox, men det handlar om vad man känner sig hemma i.

I fredags var det min tur att testa salsa. Han har bara visat grundsteget någon gång och sen pressat mig ute två danser, men jag har ärligt talat inte vetat så mycket vad jag har sysslat med. Precis som i början, när jag var ny i lindyn ville jag falla in i buggsteg hela tiden. Nu gick han igenom först lugnt och metodiskt, sedan allt med uppspelt, jag tror jag var bättre än han väntat sig, och jag tyckte det gick lätt. Men så är det också lätt att dansa med en skicklig, tydlig, tålmodig förare.

Salsan tilltalar mig i alla fall. Jag upplever att när man kör L.A-stil (alltså på linje) är den inte så långt ifrån den moderna buggen, frånsett rytmen och stylingen då. Däremot är det lustigt att världarna kan vara så skilda. De två stora danskulturerna i Sverige möts sällan. Salsan har i alla fall en skönt livsbejakande musikstil som värmer den annars svala sommarnatten.

För att inte tala om hur lik bachatan är foxen, det märkte jag för länge sen när N bjöd upp mig att testa den i hans vardagsrum.

Nå, salsan och bachatan kommer att få sina ärliga chanser av mig i sinom tid. Högst på listan står ändå mina egna priodanser.

Och så är vi så klart sugna på den där helgkursen i argentinsk tango på Åland i augusti...

Mycket? Tja, jag har förhoppningsvis hela livet på mig att reda upp det här ;-).