En åländsk midsommarnatt

Två gånger Sund på midsommar.
Först barnens midsommarstång.
Se vännens son dansa loss till små grodorna i Bomarsund. Minnas pirret i magen i ringdansen som liten. gapande munnen inför fiolfolket. Veta nu att det var förväntan. Danslust.

Sen midsommardans på Klippan.
Ett trevande försök från vår sida att bekanta oss med den åländska dansen på Ungdomslokalerna på landsbygden. Stiliga dansare i folkdräkt blandat med midsommarfirare i flera åldrar. Elegant styrdans. Men den foxtrot som bjöds var inte lik den vi har upplevt. Häftigt att se, men lite förvirrande. Liksom vi måste ha sett lite brokiga ut när vi körde bugg och modern fox i vimlet. Särskilt när vi körde några fox, panna mot panna. Vi var inte ensamma om det, men nästan.

Jag hade velat dansa med fler, men jag blev lite blyg. Första gången kanske man får vara lite osäker på hur det går till på åländska dansgolv?

Bandet hette Edwings och spelar väl mest på scener under tidpunkter för mogendans vad jag kan se. Här spelar de i Sverige i sommar. I mina öron och enligt mina ben var det bra sväng i musiken. Vi hade några riktigt spralligt sköna bugg och höjdpunkten i foxväg blev "Stand by me".

Jag plockade inte sju sorters blommor i år. Det kändes inte som att det behövdes. Och som vanligt, där på dansgolvet kändes det som att jag hade hittat allt jag sökte.