Självhjälp till en roligare dans, del 2: Vilken väg väljer du?

I början när man gör något läskigt kan man nästan få svindel.

När jag och N var i Barcelona i våras fanns det en trappa som ledde upp i katedralens högsta torn. Jag har vissa tendenser till höjdrädsla, och när man står i en sådan situation så finns det ju några olika alternativ:

1.) Man kan stanna kvar på marken och undvika obehag.

2.) Man kan ta sig upp för trapporna och hålla sitt sällskap i handen. Undvika att titta åt sidan där man ser hur högt det är, hålla sig hårt i räcket så inte yrseln ska ta över. 

3.) Man kan trotsa obehaget och gå upp för trapporna trots att man känner sig yr och rädd, istället för att undvika att titta åt sidan kan man utmana sin rädsla och titta på utsikten och fortsätta kliva upp för trapporna, utan att klamra sig fast vid sitt sällskap.

De två första beteendena är ju naturliga om man vill undvika obehag, och det är inte konstigt om man väljer att följa dem. Det man tyvärr går miste om är möjligheten att lära sig att man faktiskt klarar situationen ändå, att man kan göra en massa saker trots att de är läskiga och att det på andra sidan kan vänta överväldigande vackra eller givande vyer som man definitivt inte får se om man väljer alternativ 1.) och som man sannolikt inte klarar att uppskatta om man väljer alternativ 2.), är ni med på det?

Vi kan översätta det här till något av det läskigaste som finns ute på socialdans: Att bjuda upp en okänd. Efter att ha pratat med många dansare, både erfarna och nybörjare så vet jag att detta är något man kan tycka är läskigt, nästan oavsett vilken nivå man befinner sig på inom dansen. Kanske särskilt när det är någon man gärna skulle vilja få ett ja ifrån, eftersom den verkar rolig att dansa med.

Alternativen här skulle då kunna vara:

1.) Att avstå genom att sitta kvar på sin plats, stå i ett hörn.

2.) Att bjuda upp bara personer som man vet att man kommer att få ett ja ifrån.

3.) Att trotsa rädslan och gå fram till personen och bjuda upp.

Om du är med på att målet med det här arbetet är att hitta fler roliga dansmöten och att utveckla nya kontakter inom dansen så tror jag att du är med på att det är alternativ nummer 3.) som mest sannolikt leder mot ditt mål. Vad är det då som hindrar oss från att göra detta?

Ofta finns det några skrämmande tankar om att bli avvisad eller i värsta fall kränkt i botten. Sådana exempel hör man ofta om i olika dansforum: debatter om hur fel det är att nobba och ibland även skrämmande exempel på folk som säger direkt nedlåtande saker till andra. Så okej, om vi summerar detta så tar vi ju faktiskt en risk som bjuder upp.

Men är den där upplevda risken verkligen så stor som vi upplever det där och då? Nja, det finns det skäl att ifrågasätta och pröva. Och i nästa inlägg är det precis det jag tänker visa exempel på. Genom att jobba med våra föreställningar och att utmana dem genom nya beteenden kan vi komma fram till helt andra saker än det vi är rädda för. 

Och utsikterna som väntar när vi gör det är slående. Precis som känslan var när jag kommit högst upp i kyrktornet och blickade ut över Barcelona.