Om att släppa taget

Jag gjorde nyligen något läskigt.

Jag tog beslutet att säga upp mig från min tjänst som reporter på Ålandstidningen.

Därmed kastar också denna blogg loss, den började som ett samarbete med tidningen, men nu kommer den att återupptas i ny regi. Min helt egna, och jag börjar känna att den är den bästa.

Det här att släppa taget om saker, det är inte så lätt och jag har tampats en hel del med den känslan sedan årets början, det handlar inte bara om ett jobb, det handlar om vissa saker i ens förflutna.

Jag har tidigare känt ett stort behov av att bevisa att jag visst också hörde hemma på Åland, jag var rädd att bli sedd som en som svek samhället. Nu känner jag att folk får tänka vad de vill, jag är ålänning i mitt hjärta, och svensk. Det som har gjort ont är att tappa en del i en gemenskap, att inte längre räknas in i den där självklara tillvaron. Mina våndor är väldigt lika de bortaålänningars jag känner. Men min känsla av tillhörighet och värme är min egen, jag kan behålla den.

Lär dig att älska det du inte kan förändra och om du inte kan älska det, släpp det.

Släpp dina rädslor.

Orden är inte mina, de kommer från en yogainstruktör på Yogansa och ett pass jag testade för första gången igår kväll. 

Så jag andades med henne, och jag började försiktigt att släppa.

När du släpper kring det du klamrar dig fast vid, då kommer ny energi att uppstå i nya möten, då kommer du att finnas mer helhjärtat i det som möter dig. Livet kan ta nya vägar.

Allt det där sa hon.

Och återigen fick jag känslan att saker händer av en orsak.

Att vi hör ihop.

Att vi kan hjälpa varandra på vägar vi inte förstår.

Välkommen med mig in på min nya väg.

/Tone