Detta har en bra chef och en bra partner gemensamt

Jag har haft många chefer. Men bara några bra. Det är tyvärr inte lätt att hitta en chef man trivs med, eftersom så få organisationer satsar på ledarskapsutveckling. Men precis som i sökandet av partner är det oerhört viktigt för den egna tillvaron att hitta rätt. Här är några gemensamma hållpunkter:

1.) Du kommer inte att fullt ut förstå att du har träffat på en bra chef/partner innan du har träffat en som är riktigt dålig. När det kommer till chefssidan har jag flera dåliga erfarenheter. Hur dåliga insåg jag inte förrän jag mötte den rätta. Första veckan satte hen sig ned för ett samtal om vem jag var, vad jag ville med min tid på arbetsplatsen och vad jag ville i mitt liv. Ingen hade någonsin frågat mig det på ett jobb tidigare och jag blev helt överrumplad. Min reaktion liknade mycket den när jag mötte en bra partner efter att ha levt i en relation där den andra aldrig riktigt försökte förstå mig. Min tidigare ville sätta mig i ett fack, i den roll han ville att jag skulle ha och ogillade i princip allt som avvek från det. Likadant hade mina tidigare chefer gjort. De varken lyssnade på mig, såg mig, utan tog bara in de aspekter som passade dem själva. Den här chefen såg mig.

2.) Alla goda relationer bygger på tillit och kommunikation. Få chefer har bjudit in till kommunikation. Ofta har de istället suttit stela med armarna i kors eller svarat frånvarande. De har gjort antaganden om vad jag tänker innan jag har öppnat munnen. När jag inte har trivts på ett jobb har det aldrig varit på grund av mina kollegor, snarare har en stor del av känslan berott på att min chef inte har varit intresserad av vem jag är, hur jag trivs, vad som skulle kunna utvecklas hos mig, eller vad jag skulle kunna bidra med egentligen. Jag har vetat att jag har besuttit kompetens som jag inte fått visa.

3.) Det är inte lätt att vara en bra partner. Det är inte lätt att vara en bra chef. Det krävs både träning och ödmjukhet och vilja för att det ska fungera. Det går inte att bara fokusera på en dimension, såsom ekonomi eller makt. Det viktiga som jag ser det är att kunna se potentialen i det man har. Har man en liten arbetsgrupp och en tight budget, ja då är det väl självklart att man behöver diskutera och ta hänsyn till hur de anställda mår och hur de ska kunna växa och samtidigt orka? Men vet ni vad? Det kräver ansträngning och mod och ödmjukhet, och det är inte något alla har sådär spontant bara, man behöver hjälp från sin organisation att odla det.

4.) Chefen kan få dig att växa, ett bra förhållande kan få dig att växa. En kärleksfull chef  eller kärleksfull partner kan nå fram till dig. Se igenom ditt försvar och på ett varmt sätt hjälpa dig framåt. Men det omvända gäller också: En bra chef kan ta emot och överväga det du kommunicerar till dem, och ändra sig om det är relevant, det blir inte ett lopp om prestige. En bra chef fördelar ansvar efter lämplighet, inte efter inrutade hierarkier. En bra chef förmår att engagera en arbetsgrupp.

5.) Det är svårt att bryta med en chef, det är svårt att bryta upp en relation. Flera mekanismer verkar kvarhållande inom en dålig relation, inte minst hoppet om att den personen man älskar ska komma till sans och börja behandla en bättre. Relationen till ens chef är mer utbytbar, men samtidigt är man väldigt beroende av sina överordnade. Inom många branscher idag är man så låst på sin position att ett jobb tycks svårare att lämna än en partner. Ändå skulle jag önska att det gick att ge samma råd i båda situationerna: om du inser att det inte går att förändra och att du mår dåligt av relationen, då borde du gå, för det kostar allt för mycket att stanna kvar.

6.) Sen finns det en skillnad: En bra chef går vidare, en bra partner stannar kvar. Chefen, den där sällsynta, hen gick vidare till större uppdrag. Jag tänker fortfarande på tidigare goda chefer ibland. Några saker de förmedlade. Hur de såg och uppmuntrade min initiativförmåga. Hur de litade på att jag skulle fatta rätt beslut. Hur kul det var att jobba så. Hur de även har ifrågasatt saker jag  har sagt, och vänt min blick mot nya perspektiv. Och den första goda chefen efter en lång period med möten med det jag hade tyckt var dåliga chefer, som på något vis såg det jag behövde och sa: "Tillit Tone, tillit", ord som jag bär med mig varje dag. I möte med det goda exemplet fick jag förmågan att tro: Det finns bra chefer. Personer som bryr sig om att utveckla sin egen och de anställdas förmågor. Tyvärr är det sällan personer med dessa viktiga egenskaper som premieras idag. Och så undrar man över varför ohälsan i arbetslivet växer? En del av svaret tror jag vi hittar just här.