Att ta emot och leverera tips
Det är svårt att se sig själv utifrån när man dansar. Vissa saker kan man jobba med på egen hand och jag har alltid någon grej på gång som jag försöker slipa. Men mycket kräver att någon med rätt öga hjälper till.
Igår på Ebbas fick jag några saker att tänka på. Tydligen tenderar jag att ta ett för hastigt första steg i fyrstegs-snurrarna, vilket jag tror kan vara förklaringen till att jag kan komma ur balans när det går fort och jag snurrar. Under kursen har jag också blivit påmind om min ovana att titta ner när jag snurrar. Att lyfta blicken tror jag är en annan viktig komponent. Och att tänka på min frame mer i snurrarna. Det är inte det att jag inte vet det där eller att det alltid blir fel, men jag har skapat mig omedvetna mönster där jag tappar vissa delar eller slarvar vilket försvårar för mig. Det är skönt när någon kan förklara vad som händer.
Det där med feedback, det är en svår konst. Jag känner själv att mina synpunkter eller frågor till andra kan komma ut fel. Under en kurs brukar jag alltid säga när det inte känns rätt, men försöka öppna för att "något känns konstigt här, jag vet inte om det är något jag eller du gör, vad tror du?". Svårigheten är att jag mycket tydligt som följare känner när det känns rätt och lätt att förstå förningen. På samma sätt känner jag när något känns märkligt. Då gör jag omedvetet en jämförelse med andra förare. Men jag är inte på en sådan nivå att jag alltid kan förklara varför det känns fel (självklart gör jag också fel, men ofta när det inte klaffar är orsaken att båda har ett beteende eller en attityd som stör den andra).
Att presentera och ta emot konstruktiv kritik är något bland det svåraste jag vet på dansgolvet. För jag vill höra synpunkter, samtidigt som en sådan synpunkt tillfälligt kan tömma mig på luft, känna att jag inte kan, trots att det är så mycket jag kan.
Det vi lätt glömmer är att tala om för varandra vad som funkar också. Att lika ofta som vi kommer med konstruktiv kritik när något går fel, berömma när något går rätt. Jag tror att det är en sån röst jag saknar i min omgivning nu, som tar sig en ordentlig titt och säger "bra men det där skulle se bättre ut om...". Jag kan förstå att det inte hinns med på en vanlig danskurs, men i min drömvärld skulle det finnas en hjälptränare som hade till uppgift att komma med personlig feedback på varje kurs.
Parträning nästa? Får man det där?
Igår på Ebbas fick jag några saker att tänka på. Tydligen tenderar jag att ta ett för hastigt första steg i fyrstegs-snurrarna, vilket jag tror kan vara förklaringen till att jag kan komma ur balans när det går fort och jag snurrar. Under kursen har jag också blivit påmind om min ovana att titta ner när jag snurrar. Att lyfta blicken tror jag är en annan viktig komponent. Och att tänka på min frame mer i snurrarna. Det är inte det att jag inte vet det där eller att det alltid blir fel, men jag har skapat mig omedvetna mönster där jag tappar vissa delar eller slarvar vilket försvårar för mig. Det är skönt när någon kan förklara vad som händer.
Det där med feedback, det är en svår konst. Jag känner själv att mina synpunkter eller frågor till andra kan komma ut fel. Under en kurs brukar jag alltid säga när det inte känns rätt, men försöka öppna för att "något känns konstigt här, jag vet inte om det är något jag eller du gör, vad tror du?". Svårigheten är att jag mycket tydligt som följare känner när det känns rätt och lätt att förstå förningen. På samma sätt känner jag när något känns märkligt. Då gör jag omedvetet en jämförelse med andra förare. Men jag är inte på en sådan nivå att jag alltid kan förklara varför det känns fel (självklart gör jag också fel, men ofta när det inte klaffar är orsaken att båda har ett beteende eller en attityd som stör den andra).
Att presentera och ta emot konstruktiv kritik är något bland det svåraste jag vet på dansgolvet. För jag vill höra synpunkter, samtidigt som en sådan synpunkt tillfälligt kan tömma mig på luft, känna att jag inte kan, trots att det är så mycket jag kan.
Det vi lätt glömmer är att tala om för varandra vad som funkar också. Att lika ofta som vi kommer med konstruktiv kritik när något går fel, berömma när något går rätt. Jag tror att det är en sån röst jag saknar i min omgivning nu, som tar sig en ordentlig titt och säger "bra men det där skulle se bättre ut om...". Jag kan förstå att det inte hinns med på en vanlig danskurs, men i min drömvärld skulle det finnas en hjälptränare som hade till uppgift att komma med personlig feedback på varje kurs.
Parträning nästa? Får man det där?
Kommentarer
Skicka en kommentar