Talang är överskattat

 Vilket av de här dansparen har störst chans att bli bra? Svaret är, det mest ENVISA!

Jag nöter just nu grundstegen till en ny dans för mig: bachatan. Det blir den fjärde dansstilen jag tar mig an på mindre än ett år och min ambition är just nu att lära mig att komma till punkten där jag behärskar just grunderna. Huvudfokus i höst blir buggen och foxen eftersom jag tänker mig att det gynnar mig mest som dansare att satsa på de stilar jag kommit längst inom. Dessutom är det där jag känner mig mest hemma just nu.

Men: Lindy hop, bachata och salsa kommer att finnas i bakgrunden och jag tror att all dansträning är bra dansträning, bara man lär sig att prioritera och inte fastnar i att skrapa på ytan och tro att man kan lära sig utan att anstränga sig.

För det kära vän är nyckeln om du vill börja dansa. Tänk om jag bara hade vetat det tidigare. Jag ville så gärna anmäla mig till en danskurs, men hade bilden av mig själv att jag hade dålig koordinationsförmåga och tyckte det var svårt att härma andras kroppsrörelser. Jag har alltid levt upp genom musiken och gärna dansat solo, men när någon skulle lära mig steg låste det sig i hjärnan.

Det senaste året har jag mött många som vill lära sig dansa, men som tycker att de inte kan. Och om du är en av dem vill jag bara säga: Talang är överskattat, de allra flesta dansare får nöta och slita, de känner att all kunskap rinner av dem ett ögonblick när de ska ta in nya moment i dansen. Det låser sig i skallen en stund, man svär och stampar i golvet, för man vill ju så gärna kunna.

Men vad skiljer då en dansare från en som hoppar av? Dansaren biter sig envist fast och nöter och nöter och nöter. Vågar fråga och söka nya utmaningar och nöter och nöter. Det tar olika lång tid att lära sig, men nyckeln till dansen finns i envishet. Och så plötsligt, du vet inte hur det gick till, kommer rörelserna helt logiskt att matcha musiken, ni smälter ihop, du kan känna dig trygg, börja leka, känna dig fri.

:-)