Första mötet med Ålands onsdagsbuggare
Så var det dags för dansbloggen att anta nästa utmaning: Onsdagsbuggen på Alandica. Där träffas ett fritt gäng buggare kl. 19- 20.30 varje onsdag, en tid som verkar tendera att flexas till 21. Och jag för min del skulle gärna dansa längre. Men det säger inte så mycket om vad som är en lagom längd egentligen. JAG VILL ALLTID DANSA LÄNGRE. Hursomhelst var det ett väldigt trevligt gäng här också, även om de tydligen glesnat så här mot slutet av terminen. Många hälsade mig välkommen och många bjöd upp.
Först när jag klev in i rummet blev jag lite bekymrad. Det var så mycket kvinnor och så få män, vilket brukar betyda att man inte får dansa så mycket när man bara följer som jag. Men den åländska kvinnan visade mig än en gång hur stark och driftig hon är (de har ju lärt sig att fixa det mesta själva när männen varit till sjöss). Flera av kvinnorna var riktigt duktiga förare och bjöd upp mig till roliga danser. Det var verkligen hög tid att få bugga loss lite. Jag kände mig lite ringrostig först, men efter hand kom jag igång, min smygträning hemma hade nog haft sin bevarande effekt. Kvällen avslutades med en fox också, och det var skönt att känna att jag inte har tappat där.
För jo, foxen behöver inte vara till en sån där långsam powerballad. Den kan också vara gungig och svängig och snabb. Riiiktigt snabb kan jag intyga. Så där så att man inte får tänka, man måste bara släppa allt, annars snubblar man.
Kommentarer
Skicka en kommentar