När blir ett dansgolv en plats för många "Får jag lov?"

Efter helgens icke dansiga dansupplevelse funderar jag  på vad som egentligen gör en danskväll till en danskväll, vad får folk att våga och vilja bjuda upp? Jag har kommit fram till några komponenter.

1.) Stämningen. Du kommer in i rummet och de flesta ler. Det går att få ögonkontakt med andra och det går att småprata på ett otvunget sätt. Den här punkten förutsätter att folk känner sig...

2. ...bekväma!

Och när gör vi det? Ja, förutom en god stämning så känner vi oss bekväma när vi känner oss trygga. När vi känner att vi blir vänligt bemötta av andra människor och när vi vet vad som gäller för att det finns...

3.) ...regler som vi känner till. Vi vet att det är okej att bjuda upp oavsett vem vi är och förhoppningsvis oavsett hur bra vi är. Vi vet hur många danser som det förväntas att vi ska dansa. Vi vet att efter de danserna är det okej att gå vidare. Vi vet att vår danspartner sannolikt också känner till detta och inte blir förolämpad om vi säger tack för dansen och går. Vi vet att ett ja till en dans inte är samma sak som ja till ett ragg (för tänk efter, om det skulle vara det skulle det inte vara många vi vågade säga ja till).

4.) När vi har en grundkunskap. Vi vågar bjuda upp/säga ja till en dans om vi har några enkla tumregler för hur dansen ska gå till. Men det är inte allt, mycket kan kompenseras av att vi känner att det är okej att vi inte kan allt, att det inte är så livsavgörande att göra rätt hela tiden. Att personen vi dansar med ler ändå och...

5.) ... det inte börjar handla om prestige. För om det gör det då finns det ju alltid någon vi anser som bättre och skäl för alla att inte våga dansa. Hur kul låter det?

6.) När vi har motivation. Den kan vara blandad, det kan handla om att vi vill lära känna folk, vill testa något nytt, hoppas träffa någon, gillar att dansa, vill ha kul (till exempel). Så är det, men vi behöver också respektera att alla inte motiveras av samma sak och vara lyhörda för det.

7.) När miljön lockar till det. Bra musik är viktig för vissa, men hur viktig tror jag mycket beror på de sociala regler som dominerar stället, är det högt i tak och betoning på att ha kul spelar musikvalet mindre roll. Är det många som identifierar sig just med en viss typ av låtar kan typen av musik störa och rentav förstöra alternativt göra hela dansupplevelsen. Och sen sist och slutligen är det ju trevligt om det finns plats på dansgolvet, men ärligt talat går det nästan alltid att få till en dans, det vet vi som pardansat i mycket värme och med lite plats. Att miljön är trygg är dock viktigt, att det inte finns massa snubbelkanter eller ligger krossat glas på dansgolvet.

Alkohol och pardans?

Nej, inte så lyckat. Alkohol kanske får den fege att våga bjuda upp, men både rörelseförmåga och förmåga att fokusera på dansen minskar och det är då svårt att göra något vettigt i ett dansmöte tillsammans med någon annan. Dessutom försämras vårt omdöme efter ett visst antal glas så att vi riskerar att göra fler övertramp som får danspartnern att känna sig obekväm. Så jag personligen rekommenderar ett måttligt intag av alkohol. Om många av punkterna ovanför är uppfyllda kommer det sannolikt knappt bli en fråga för dig, för då är du så upptagen med att dansa att du inte hinner tänka på att dricka. ;-).

Nu är jag nyfiken. Har du tänkt likadant?