En speciell känsla

En sällsam natt.
Jag sitter uppe, egentligen färdig att somna vilket ögonblick som helst.
Men det känns bara så skönt, jag vill vara vaken en stund till.

 Det enda jag behöver just nu är två tända ljus och svulstig musik, och jag trivs så bra i mitt sällskap.
Jag har ingenting att säga om dans i detta ögonblick.
Jag ville mest skriva: ta ett beslut att ta en aktiv del i dina medmänniskors liv.
Jag hade ett sådant samtal i dag, i tunnelbanan på väg mot dagens flytthjälpsprojekt.
Den enda vägen är att öppna sitt hjärta, hur läskigt och ansträngande det än kan låta.
Och jag öppnar det, mer och mer, och känner hur så mycket flödar in, så mycket fint.
Det är inte lätt, men det sker lite i taget.

Vi läste om det i början av hösten, vad skänker lycka?
Människan är i grunden en social varelse. Hon mår bra av gemenskap, att göra saker för andra.
Jag tänker på att så många av oss jagar något slags drömhem, som att lyckan bodde där.
Jag tänker att det kanske snarare är ett slags gömställe, en stor distraktion vi ägnar oss åt.

Jag tänker på det mitt i den ekonomiska krisen.
Det jag nyss läst. Att lycka bara handlar om pengar upp till en viss nivå, det handlar om  tak över huvudet, mat, kläder och basala behov. Efter det upphör helt effekten. Visst är du glad om du får lite mer pengar, men du vänjer dig snabbt, skaffar dig dyrare vanor och kommer att ta saker du tidigare njöt av för sjäälvklara. Det blir dyrare och dyrare att göra dig glad.

Och om vi får mer pengar, då kan vi snarare känna oss mer missnöjda med vår situation än om vi hade mindre, är det inte märkligt? Det beror på att vi då börjar jämföra oss med andra människor, såna som vi aldrig skulle ha identifierat oss med, men nu gör vi plötsligt det och vill ha allt som de har.
En spiral som bara byggs på och byggs på utan att det gör någon lycklig. Galet va?
Ändå är vårt samhälle uppbyggt kring idén om ett ständigt accelererande materiellt välstånd. Vi talar om det som en rättighet, som en samhällsmotor. Trots att det inte alls gör oss lyckliga.

Sånt tänker jag denna natt i december, med kärlek som flödar över.
Och tankar luddiga av att jag borde somnat för länge sen.

Istället för att jobba dig så trött att du måste ta till snabbstimulans för att känna någon slags tillfredsställelse.
Jobba mindre. Tjäna mindre. Köp mindre.
Gör något trevligt med tiden som blir över.
Låt andra människor betyda mer i ditt liv.
 En sådan natt.
Med tända ljus och att känna att jag njuter av att filosofera.
Utan minsta stresstanke som stör.

En sådan natt. En välsignad natt.
Glad första advent!
God natt.